Svenskt vattenbruk logotyp, länk till startsidan.
Svenskt vattenbruk logotype, länk till startsidan.

Musselodling

Blåmusslor odlas huvudsakligen på rep eller nät i havet. Oftast sker odling inomskärs där vågpåverkan är mindre. Odlingarna bojas upp med plasttunnor eller flytande plaströr och förankras till botten. Under våren släpper hon- respektive hanmusslorna ut ägg och spermier i vattnet och befruktning sker i den fria vattenmassan. Från äggen bildas frisimmande larver som under maj – juni söker ett passande underlag att fästa sig på. Därför räcker det att hänga ut rep eller nät i havet – om tiden och platsen är den rätta kommer mussellarverna själva dit. Dock finns det många andra organismer (t.ex. sjöpungar) som kan konkurrera med mussellarverna om platsen. Andra problem i odlingen kan vara predation från exempelvis sjöborre, sjöstjärnor eller ejdrar.

Musslorna sitter tätt på odlingsbanden.

Odling sker främst längs västkusten eftersom musslorna växer snabbare och blir större i det saltare vattnet än vad de gör i Östersjön. När de nått konsumtionsstorlek efter cirka 18 månader skördas de, främst för att användas som mat. Musslor som är för små för att äta eller som har trasiga skal sorteras ut och kan användas till djurfoder eller som gödningsmedel.

Eftersom blåmusslor lever på att filtrera plankton ur havsvattnet tar de upp näringsämnen (kväve och fosfor) ur havet när de växer till. Dessa näringsämnen förs bort ur den marina miljön när musslorna sedan skördas. På så sätt minskar övergödningen i det område där blåmusslor odlas. Ofta diskuteras därför musslornas potential som vattenrenare även för Östersjön.

Det finns en relativt stor efterfrågan på blåmusslor och antalet användningsområden kan på sikt komma att öka. Framtida användningsområden kan till exempel vara inblandning av musselkött i djurfoder eller rening av vatten med höga halter av näringsämnen. All produktion av musslor kontrolleras regelbundet av Livsmedelsverket för att undvika att musslor med förhöjda halter av till exempel alggifter och bakterier (framför allt E. coli) når konsumenterna. De större musselodlarna använder flera olika områden för odling för att på så sätt alltid kunna ha områden som är fria från alggifter och därigenom kunna säkra regelbundna leveranser. Musslorna kan sitta kvar i odlingen för senare skörd, eftersom de effektivt renar sig själva från skadliga ämnen.

Sidan senast uppdaterad: