Vattenbruket i Sverige har potential för att växa de kommande åren. Förenklad lagstiftning och satsningar genom balnd annat Livsmedelstrategin 2.0 skapar förutsättningar nationellt. Dessutom vill EU-kommissionen se en kraftig ökning av vattenbruk i hela Europa.
Vill du starta ett vattenbruk finns en mängd saker att tänka på, allt från affärsidé och affärsplan till anställning av personal och redovisning. Det finns det flera organisationer att vända sig till för att få hjälp i starten exempelvis Almi företagarpartner, Nyföretagarcentrum eller Arbetsförmedlingen. Har du en innovativ idé som du vill förverkliga så kan du även vända dig till ett Science Park eller inkubator.
För att förenkla uppstarten av ett vattenbruksföretag har Tillväxtverket tillsammans med Jordbruksverket tagit fram en checklista som du hittar på Verksamt.se. Genom att svara på ett antal frågor om ditt tilltänkta vattenbruksföretag får du en lista på vilka lagstiftningar och regler som du behöver ta hänsyn till.
Vattenbruket lyder under både svensk och europeiska regelverk. Det kan krävas många beslut innan en vattenbruksverksamhet får starta eller ändras. De tillstånd, dispenser, godkännanden eller anmälningar som behövs beror exempelvis på
Om du är osäker på vilket eller vilka beslut som behövs för din verksamhet kan du vända dig till kommunen där du vill bedriva din verksamhet eller till Jordbruksverket.
Från och med den 1 juli 2026 kommer omfattande ändringar ske i fiskelagstiftningen och miljölagstiftningen som innebär att vattenbruks miljöpåverkan enbart ska bedömas enligt miljöbalkens regler om miljöfarlig verksamhet. Det innebär att kraven på odlingstillstånd och tillstånd för vattenverksamhet för utförande av anläggningar för vattenbruk tas bort.
Här nedanför kan du läsa mer om vilka regler som verksamheten kan omfattas av.
Fiskelagen reglerar fisket och rätten till fiske i Sverige. Den berör även vattenbruk och utsättning och flyttning av fisk. Det lagen säger om fisk gäller också för vattenlevande blötdjur och kräftor.
Bestämmelser om tillstånd finns i förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. För att sätta ut fisk eller flytta fisk från ett vattenområde till ett annat eller för att anlägga och driva en fiskodling krävs tillstånd av länsstyrelsen. Kravet på tillstånd gäller odling av fisk, kräftdjur, musslor eller ostron oavsett odlingsvolym.
Ett tillstånd kan förenas med villkor och tillståndet gäller under en begränsad tid. Tillstånd får inte beviljas för fiskarter eller fiskstammar som kan påverka vattenområdet eller andra arter som lever där negativt. Detaljerade bestämmelser om vad som utgör olämpliga fiskarter eller fiskstammar finns i tredje kapitlet i föreskrift om registrering, godkännande, spårbarhet, förflyttning, införsel samt export med avseende på djurhälsa (SJVFS 2021:13).
Ytterligare bestämmelser om odlingstillstånd, utmärkning av vattenbruksanläggningar, återkallelse eller ändring av odlingstillstånd, tillsyn, ekonomiskt stöd med mera finns i Statens jordbruksverks föreskrifter om odling av fisk (SJVFS 2019:6).
Bestämmelser om utsättning och förflyttning av vattenlevande djur i naturen finns i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om att sätta ut eller flytta fisk i naturen.
Vattenbruksverksamheter berörs av miljölagstiftning på olika sätt. Om du måste anmäla, söka tillstånd eller dispens för verksamheten beror på vad som odlas, i vilken omfattning och var. I prövning av tillstånd bedöms hur verksamheten förhåller sig till bl.a. de allmänna hänsynsreglerna, hushållningsbestämmelserna och miljökvalitetsnormer för vatten.
Om tillstånd krävs måste en miljöbedömning lämnas in tillsammans med en miljökonsekvensbeskrivning. Vad en miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla kan du läsa om i 6 kap. i miljöbalken samt miljöbedömningsförordningen. Även om verksamheten inte är tillstånds- eller anmälningspliktig måste de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken iakttas och verksamheten kan ändå vara föremål för tillsyn.
Ytterligare information om tillsyn enligt miljöbalken finns på Naturvårdsverkets hemsida och bestämmelser om avgifter finns i förordning om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.
I 7 kap. miljöbalken finns bestämmelser om olika typer av områdesskydd med skilda syften och olika utformningar. Natura-2000 område, naturreservat eller nationalpark är olika typer av områdesskydd. Verksamheter som befinner sig i ett skyddat område eller, i vissa fall, kan påverka miljön i ett skyddat område kan vara förbjudna att bedrivas och behöva dispens från förbudet eller tillstånd.
EU:s djurhälsoförordning utgör ett övergripande horisontellt ramverk för djurhälsa inom EU. Detaljerade bestämmelser finns i delegerade förordningar från kommissionen. För att kunna förebygga, bekämpa och utrota överförbara djursjukdomar krävs det ett system för dokumentation och spårning. I djurhälsoförordningen finns därför bestämmelser om förebyggande och bekämpning av djursjukdomar som kan överföras till djur eller till människor. Här finns också bestämmelser om bland annat anmälan och rapportering av sjukdomar, registrering av anläggningar och transportörer, förflyttningar och spårbarhet av djur och avelsmaterial samt införsel av djur och avelsmaterial. För vissa typer av anläggningar som utgör särskild risk räcker det inte med registrering. Det krävs även ett godkännande av Jordbruksverket för att verksamheten ska få bedrivas.
De nationella bestämmelserna med särskild betydelse för vattenbruket finns i Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om registrering, godkännande, spårbarhet, förflyttning, införsel samt export med avseende på djurhälsa och Statens jordbruksverks föreskrifter om förebyggande och bekämpning av vissa djursjukdomar.
Ytterligare information om smittskydd och djurhälsa i Sverige finns på Jordbruksverkets hemsida. Se även Jordbruksverkets samlade information om bestämmelser om registrering, godkännande, journalföring och register för vattenlevande djur.
Kopplat till djurhälsolagstiftningen är det regelverk som styr hanteringen av animaliska biprodukter vilket omfattar exempelvis döda djur, fiskrens, fiskslam och sediment eller skal med rester av animaliskt organiskt material. EU:s förordning om animaliska biprodukter ställer krav på hanteringen av animaliska biprodukter under alla skeden av insamling, transport, hantering, behandling, omvandling, bearbetning, lagring, utsläppande på marknaden, distribution, användning och bortförskaffande. Ytterligare bestämmelser om animaliska biprodukter finns i Statens jordbruksverks föreskrifter om befattning med animaliska biprodukter och införsel av andra produkter, utom livsmedel, som kan sprida smittsamma sjukdomar till djur.
Djurskyddslagen och den tillhörande djurskyddsförordningen syftar till att säkerställa ett gott djurskydd, en god djurvälfärd och respekt för djur. Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om förprövning föreskriver att anläggning för fiskodling som ska producera mer än 35 ton matfisk per år ska förprövas för djurhållning innan anläggningen uppförs, byggs till eller byggs om, ändras eller tas i anspråk. Prövningen görs av länsstyrelsen. Specifika bestämmelser om förutsättningar för fiskodling, skötsel och hantering, åtgärder vid sjuklighet eller driftsstörning, samt tillsyn och journalföring finns i Statens jordbruksverks föreskrifter om odling av fisk.
Livsmedelslagstiftningen gäller alla företag som producerar, säljer eller skänker bort livsmedel och tar sikte på alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan, dvs. hela livsmedelskedjan. Lagstiftningen följer av både nationella och EU-bestämmelser och syftar till att garantera livsmedelssäkerheten och att konsumenterna ska kunna lita på att märkningen av varorna är riktig.
I EU:s förordning om livsmedelssäkerhet finns allmänna hygienregler för livsmedelsföretag och i EU:s förordning om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung finns särskilda regler om bl.a. fisk, musslor och ostron. Den som producerar livsmedel ska registreras som primärproducent hos Livsmedelsverket. Om du är primärproducent av ekologiska produkter ska du istället göra din anmälan hos Jordbruksverket. Fiske, odling och insamling av levande fiskeriprodukter inklusive slakt och rensning av fisk är exempel på primärproduktion.
Foderlagstiftningen gäller för vattenbrukare som utfordrar livsmedelsproducerande djur, s.k. foderföretagare. Foderföretagare är skyldiga att följa de särskilda regler som gäller för foder och foderhygien. I princip innebär det att alla vattenbrukare som föder upp fisk behöver registrera sin anläggning som en foderanläggning i primärproduktion hos länsstyrelsen. Alla anläggningar som vattenbrukaren ansvarar för och som är verksamma i något steg i produktionen, bearbetningen, lagringen, transporten eller distributionen av foder ska registreras hos länsstyrelsen senast 15 dagar innan verksamheten påbörjas. Även ändringar ska anmälas senast 15 dagar efter det ändringen har genomförts.
Om foderföretagaren tillverkar foder eller släpper ut foder på marknaden behöver verksamheten även godkännas av Jordbruksverket innan den sätts igång. Den som bedriver handel av foder med små mängder till lokala jordbruksföretag för användning inom dessa jordbruksföretag kan vara undantagna från kravet på registrering.