Intervju med Maria Gustafsson, före detta enhetschef på Jordbruksverket

Maria Gustafsson har lång erfarenhet inom den blå sektorn och har bland annat varit med och byggt upp Landsbygdsnätverket. De senaste tre åren har hon varit enhetschef för vattenbruks- och fiskerinäringsenheten på Jordbruksverket. Under hösten 2026 går hon i pension.

Vad tänker du på när du hör ordet vattenbruk?

– I dag är vattenbruk så mångfacetterat. Allt ifrån alger till odlad lax. Vi pratar om vattenbruk i singularis som om att det vore en enda näring, men det är ju så otroligt många segment inom vattenbruket. Vi borde använda begreppet vattenbruksnäringar i pluralis eftersom det är skilda produktionsförhållanden, säger Maria Gustafsson.

Landsbygdsnätverket är det nationella nätverket för den gemensamma jordbrukspolitiken. Nätverket finns för att många ska bidra till att nå målen med jordbrukspolitiken och havs- fiskeri- och vattenbruksprogrammet. Landsbygdsnätverkets är en plattform för att utveckla kunskaper och arbetssätt i landsbygdsutveckling.

Olika möjligheter att utveckla vattenbruken

Vilka är dina viktigaste erfarenheter av vattenbruk utifrån att varit kanslichef på Landsbygdsnätverket?

– Det finns många aha-upplevelser ofta är det studiebesök som gör att polletten trillar ner. Exempelvis besökte hela nätverkskansliet Gårdsfisk som är ett företag i Skåne som odlar fisk i bassänger på land. Det var en viktig erfarenhet att kunna förstå att det finns olika möjligheter att utveckla vattenbruken. Landsbygdsnätverket är bra på att lyfta goda exempel och från dem har vi genom åren kunnat lära oss om både möjligheterna och utmaningarna, säger hon.

I januari 2024 bytte Maria Gustafsson jobb och blev enhetschef för vattenbruks- och fiskerinäringsenheten på Jordbruksverket. Enheten arbetar med att främja en hållbar utveckling av vattenbruks- och fiskerinäringssektorn.

Vilka är dina viktigaste erfarenheter när det gäller arbetet med vattenbruk utifrån din roll som enhetschef?

– Det har varit så otroligt intressant att få djupdyka i de här frågorna. Vattenbruket är som sagt så mångfacetterat och vi har en stor utvecklingspotential produktionsmässigt. Men det finns också många utmaningar som man måste hantera på smarta sätt. Jordbruksverkets roll är att bidra till att främja näringarna till en ökad hållbar sjömatsproduktion. Det gör vi genom att bygga kunskaper och öka samverkan mellan olika aktörer inom och runt näringarna. Grunden är att vi har örat mot marken och förstår företagens verksamhet men också förmågan att sammanväga olika samhällsnyttor exempelvis så som i regeringsuppdraget med förenklingar för svenskt vattenbruk. Där är vår roll att hjälpa andra myndigheter att ha så mycket fakta på fötterna som möjligt för att kunna fatta nyanserade beslut.

Få personer jobbar med vattenbruk

– Vi jobbar ju också med EU-stöden och då är det viktigt att vi formar stöden så att de funkar i relation till behoven som finns både hos de storskaliga och småskaliga vattenbruken liksom för behoven som finns bland de nya branscherna inom vattenbruken och hos de mer väletablerade, säger hon.

Vilken roll har vattenbruk för en levande landsbygd anser du?

– Man ska var realistisk. Det är på endast på några få ställen i Sverige där vattenbruk sysselsättningsmässigt spelar en stor roll för den lokala ekonomin. Men samtidigt finns det bygder och kommuner runt om i Sverige som är beroende av sina vattenbruksnäringar. Generellt sett är det relativt få som är sysselsatta i såväl den gröna som den blå primärproduktionen. Oavsett så är ett vattenbruk, där det befinner sig, en betydelsefull pusselbit i kombination med annat som sker lokalt och ska vi ha mat på bordet så måste landsbygderna fungera och hela pusslet hänga ihop. Det måste finnas fungerande transporter och service i övrigt och andra välfärdsfaktorer som gör att man kan driva naturbaserade näringar.

Fler människor måste äta sjömat

Maria Gustafsson går i pension och vi är nyfikna på hur hon ser på vattenbrukets framtid.

Vilka förhoppningar har du när det gäller vattenbruk om du blickar 10 år framöver?

– Att vi 2035 har ökat produktionen av sjömat med 60 procent. Det hoppas jag verkligen! Vi har bedömt att det är möjligt men vi är också medvetna om utmaningarna. En stor och grundläggande utmaning är att fler måste äta sjömat. Jag hoppas också att matfiskodlingen kan nyttja sina tillstånd och att den landbaserad odlingen mobiliserar finansiering för fler etableringar. Vi ska också komma ihåg att vattenbruken bidrar med miljönyttor på olika sätt! Det behöver tydliggöras mer så att vi kan dra nytta av dem.

Vad kommer du att kika efter kopplat till vattenbruksbranschen när du gått i pension?

– Rent konkret vill jag fortsätta att handla vattenbruksprodukter. Jag vill gärna kunna prova nya typer av odlad sjömat. På en mer strukturell samhällsplan kommer jag att följa vad som händer i branschen. Jag är ledamot av KSLA, Kungliga skogs- och lantbruksakademin, och jag hoppas att akademin fortsätter att ägna sig åt även vattenbruken. Det medverkar jag gärna till.

Vilken sjömat har du helst på tallriken?

– Helst vit fisk i någon form, gärna bakad och med mycket smör till. Finns det strömming i lunchrestaurangen så väljer jag det. Men jag äter gärna annan sjömat också.

Jakob Silwander efterträder Maria Gustafsson som chef för vattenbruks- och fiskerinäringsenheten på Jordbruksverket.