I Sverige produceras drygt 10 000 ton fisk, musslor, ostron, alger och sjöpung om året i sjöar, dammar, på land och i havet. Produktionsmängden har varit relativt stabil sedan början på 2000-talet Den störrsta delen av det som produceras går till livsmedelsproduktion men även andra produkter kan framställas såsom byggmaterial och kosmetika. Variationen i var, hur och vad som odlas är stor.
I Sverige bedrivs vattenbruk i hav, sjöar, kraftverksmagasin och på land. Vattenbruk är vanligtvis en glesbygdsnäring som bidrar till sysselsättning i landsbygden.
Svenskt vattenbruk kan delas upp beroende på avsikten med produktionen.
Den största delen av det som produceras i Sverige används som livsmedel och idag är det regnbåge, röding och blåmusslor som står för den största produktionsandelen baserat på vikt.
En del av den svenska produktionen består av att kläcka och ta fram yngel som sedan kan säljas vidare. Ynglen förser matfiskproducenter med sättfisk, förstärker naturliga fiskbestånd eller ökar fiskbarheten i sportfisket och yrkesfisket. Denna produktionsinriktning producerar inte så många ton, men utgör ofta kärnan i vattenbruksnäringen.
Vattenbruksprodukter kan även användas som jordförbättringsmedel, ingredienser i kosmetika, som gödsel eller som bränsle. Det är odling av alger och till viss del musslor som i dagsläget bedöms ha störst potential inom dessa områden.
Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) tillsammans med brenschorganisationen Matfiskodlarna sammanställde aktuell information om svenskt vattenbruk 2024. I rapporten beskrivs ingående vad vattenbruket är för typ av verksamhet, vad som odlas i olika typer av system och vilka för och nackdelar som finns.
Vattenbruk finns i hela Sveriges inland från norr til söder. Uppfödning av fiskarterna regnbåge och röding i kassar i våra kraftverksvattenmagasin dominerar med över 95 procent av den producerade volymen av fisk. Denna fisk produceras för konsumtion primärt i Sverige och i Finland.
I tillägg till uppfödningen av fisk som sedan blir livsmedel finns det i Sverige flera uppfödningar av sättfisk i landbaserade anläggningar. En sättfisk är en fisk som sätts ut i naturliga vatten i sport- och fritidsfiskeändamål, för att stärka naturliga bestånd eller sätts ut för att odlas vidare till matfisk. I dag finns bara ett fåtal mindre landbaserade anläggningar för uppfödningar av fisk. I dessa odlingar föds det dels upp arter som regnbåge, abborre, gös, stör, dels tropiska varmvattenfiskar som tilapia och afrikans mal (Clarias).
Vi ser idag att dessa mindre landbaserade odlingar kan utvecklas som en del av ett traditionellt jordbruk som ett komplement till den befintliga uppfödningen av andra djur eller där lantbrukaren kan använda restprodukterna från vattenbruket till gödsel på sin åker.
Vi ser också en utveckling av stadsnära odlingar där vattenbruket kopplas direkt till en växtodling (akvaponi).
Längs västkusten har det länge funnits uppfödning av främst blåmusslor för konsumtion men här finns också odling av både makro- och mikroalger, ostron och sjöpung. På västkusten, liksom längs den svenska Östersjökusten finns inga större anläggningar för matat vattenbruk så som fiskodling i öppna kassar. Detta motiveras både av problem med övergödning, konkurrens med det rörliga friluftslivet och smittskyddsaspekter. Däremot finns flera stora projekt avseende uppfödning av stor matfisk i såväl landbaserade som vattenbaserade slutna produktionssystem som kan ligga längs kusten.
Vattenbruket är sedan 2000-talet världens snabbast växande animalieproduktion. I början av 2000-talet skedde ett skifte när produktionen av odlad fisk till livsmedel kom till lika delar från fiske som från uppfödning och odling, och sedan dess fortsätter andelen från vattenbruket att växa medan fisket antingen står still eller minskar. Man räknar med att vattenbruk år 2050 kommer att producerar mer än 3/4-delar av all konsumerad sjömat i världen.
FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO)sammanställer regelbundet information om fisket och vattenbruket i världen. År 2024 kom den senaster rapprten som innehöll data från 2022.
År 2022 bestod världens vattenbruksproduktion av 94,4 miljoner ton vattenlevande djur och 36,5 miljoner ton alger eller växter med ett nytt totalt produktionsrekord 2022 om 130,9 miljoner ton. Djuren föddes upp främst för användning som livsmedel medan övriga organismer som makroalger odlades även för andra användningsområden. Utöver dessa bestod den globala vattenbruksproduktionen av 700 ton snäckor och pärlor för prydnadsbruk. Den årliga produktionen inom akvakultur i världen har under åren 1990–2020 vuxit med 609 procent. Asien är den världsdel som står för störst produktion inom akvakultur och år 2022 stod Asien för 91,4 procent av världens produktion av vattenlevande djur och alger. Men det finns stora skillnader i akvakulturproduktionen mellan olika länder i Asien. Sedan år 1991 har Kina producerat mer vattenlevande djur och alger än resten av världen tillsammans. Trots att FAO räknar med att det sammanlagt odlas 697 arter i världens akvakultur står ett fåtal arter för den större delen av produktionen. Volymmässigt är det de olika karparterna som gräskarp som står för de stora volymerna av fisk, men även arter som tilapia och Atlantlax odlas i relativt sett större volymer.
Varje år tar Statistiska centralbyrån fram statistik över vattenbruket i Sverige uppdrag av Jordbruksverket. I statistiken kan du exempelvis se hur produktionsmängder, branschens omsättning, fördelning mellan arter och produktionsmetoder utvecklats över tid.
På Jordbruksverkets webbplats finns en e‑tjänst där du kan söka registrerade och godkända anläggningar i Jordbruksverkets vattenbruksregister. Du kan till exempel söka på vattenbruk i ditt län. Du hittar en länk till vattenbruksregistret i högerspalten.
Om en anläggning som har erforderliga tillstånd inte finns i Jordbruksverkets vattenbruksregister kan det bero på att verksamheten är ny och att godkännandeprocessen därför ännu inte har avslutats. Det kan även bero på att verksamheten är inaktiv, eller att den är av sådan art att den kunnat undantas från kraven i EUs djurhälsoförordning.