Till sidans huvudinnehåll

Att driva vattenbruk

Vattenbruket i Sverige har potential för att växa de kommande åren. Förenklad lagstiftning och satsningar genom bland annat Livsmedelstrategin 2.0 skapar förutsättningar nationellt. Dessutom vill EU-kommissionen se en kraftig ökning av vattenbruk i hela Europa.

Att starta eget — från idé till verklighet!

Vill du starta ett vattenbruk finns en mängd saker att tänka på, allt från affärsidé och affärsplan till anställning av personal och redovisning. Det finns flera organisationer att vända sig till för att få hjälp i starten exempelvis Almi företagarpartner, Nyföretagarcentrum eller Arbetsförmedlingen. Har du en innovativ idé som du vill förverkliga så kan du även vända dig till ett Science Park eller inkubator.

För att förenkla uppstarten av ett vattenbruksföretag har Tillväxtverket tillsammans med Jordbruksverket tagit fram en checklista som du hittar på Verksamt.se. Genom att svara på ett antal frågor om ditt tilltänkta vattenbruksföretag får du en lista på vilka lagstiftningar och regler som du behöver ta hänsyn till.

Lagar och regler

Vattenbruket lyder under både svensk och europeiska regelverk. Det kan krävas många beslut innan en vattenbruksverksamhet får starta eller ändras. De tillstånd, dispenser, godkännanden eller anmälningar som behövs beror exempelvis på

  • verksamhetens omfattning
  • verksamhetens utformning
  • verksamhetens syfte
  • vilken organism som ska odlas
  • var verksamheten finns.

Om du är osäker på vilket eller vilka beslut som behövs för din verksamhet kan du vända dig till kommunen där du vill bedriva din verksamhet eller till Jordbruksverket.

Här nedanför kan du läsa mer om vilka regler som verksamheten kan omfattas av.

Övergångsregler från 1 juli 2026

Från 1 juli 2026 upphör kravet på odlingstillstånd enligt fiskerilagstiftningen. De vattenbruksverksamheter som har ett tillstånd enligt 9 kap Miljöbalken bedriver fortsättningsvis sin verksamhet enligt detta tillstånd. De vattenbruksverksamheter som inte är tillståndspliktiga blir anmälningspliktiga miljöfarliga verksamheter enligt Förordning om ändring i miljöprövningsförordningen (2013:251).

För verksamheter som påbörjats före 1 juli 2026 och som blir anmälningspliktiga gäller följande:

  1. Till och med den 1 juli 2027 får verksamheten fortsätta bedrivas utan att en anmälan har gjorts. Om verksamhetsutövaren senast den 1 juli 2027 har kommit in med en anmälan till tillsynsmyndigheten, får verksamheten därefter fortsätta att bedrivas om inte tillsynsmyndigheten beslutar något annat.
  2. En verksamhet som omfattas av ett tillstånd enligt 9 kap. eller 11 kap. miljöbalken får fortsätta bedrivas under tillståndets giltighetstid, om detta gäller efter den 1 juli 2027. Om verksamhetsutövaren har kommit in med en anmälan till tillsynsmyndigheten innan tillståndet har slutat gälla får verksamheten därefter fortsätta att bedrivas om inte tillsynsmyndigheten beslutar något annat.

Vattenbruksverksamheter berörs av miljölagstiftning på olika sätt. Om du måste anmäla, söka tillstånd eller dispens för verksamheten beror på vad som odlas, i vilken omfattning och var. I prövning av tillstånd bedöms hur verksamheten förhåller sig till bl.a. de allmänna hänsynsreglerna, hushållningsbestämmelserna och miljökvalitetsnormer för vatten.

Yrkesmässigt vattenbruk som inte ät tilståndspliktig enligt 9 kap i miljöbalken ska i regel anmälas som miljöfalig verksamhet till kommunen.

Om tillstånd krävs måste en miljöbedömning lämnas in tillsammans med en miljökonsekvensbeskrivning. Vad en miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla kan du läsa om i 6 kap. i miljöbalken samt miljöbedömningsförordningen. Även om verksamheten inte är tillstånds- eller anmälningspliktig måste de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken iakttas och verksamheten kan ändå vara föremål för tillsyn.

Ytterligare information om tillsyn enligt miljöbalken finns på Naturvårdsverkets hemsida och bestämmelser om avgifter finns i förordning om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.

Områdesskydd

I 7 kap. miljöbalken finns bestämmelser om olika typer av områdesskydd med skilda syften och olika utformningar. Natura-2000 område, naturreservat eller nationalpark är olika typer av områdesskydd. Verksamheter som befinner sig i ett skyddat område eller, i vissa fall, kan påverka miljön i ett skyddat område kan vara förbjudna att bedrivas och behöva dispens från förbudet eller tillstånd.

EU:s djurhälsoförordning utgör ett övergripande horisontellt ramverk för djurhälsa inom EU. Detaljerade bestämmelser finns i delegerade förordningar från kommissionen. För att kunna förebygga, bekämpa och utrota överförbara djursjukdomar krävs det ett system för dokumentation och spårning. I djurhälsoförordningen finns därför bestämmelser om förebyggande och bekämpning av djur­sjuk­domar som kan överföras till djur eller till människor. Här finns också bestämmelser om bland annat anmälan och rapportering av sjukdomar, registrering av anläggningar och transportörer, förflyttningar och spårbarhet av djur och avelsmaterial samt införsel av djur och avelsmaterial. För vissa typer av anläggningar som utgör särskild risk räcker det inte med registrering. Det krävs även ett godkännande av Jordbruksverket för att verksamheten ska få bedrivas.

De nationella bestämmelserna med särskild betydelse för vattenbruket finns i Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om registrering, godkännande, spårbarhet, förflyttning, införsel samt export med avseende på djurhälsa och Statens jordbruksverks föreskrifter om förebyggande och bekämpning av vissa djursjukdomar.

Ytterligare information om smittskydd och djurhälsa i Sverige finns på Jordbruksverkets hemsida. Se även Jordbruksverkets samlade information om bestämmelser om registrering, godkännande, journalföring och register för vattenlevande djur.

Kopplat till djurhälsolagstiftningen är det regelverk som styr hanteringen av animaliska biprodukter vilket omfattar exempelvis döda djur, fiskrens, fiskslam och sediment eller skal med rester av animaliskt organiskt material. EU:s förordning om animaliska biprodukter ställer krav på hanteringen av animaliska bi­produkter under alla skeden av insamling, transport, hantering, behandling, omvandling, bearbetning, lagring, utsläppande på marknaden, distribution, användning och bortförskaffande. Ytterligare bestämmelser om animaliska bi­produkter finns i Statens jordbruksverks föreskrifter om befattning med animaliska biprodukter och införsel av andra produkter, utom livsmedel, som kan sprida smittsamma sjukdomar till djur.

Djurskyddslagen och den tillhörande djurskyddsförordningen syftar till att säkerställa ett gott djurskydd, en god djurvälfärd och respekt för djur. Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om förprövning föreskriver att anläggning för fiskodling som ska producera mer än 35 ton matfisk per år ska förprövas för djur­hållning innan anläggningen uppförs, byggs till eller byggs om, ändras eller tas i anspråk. Prövningen görs av länsstyrelsen. Specifika bestämmelser om förut­sättningar för fiskodling, skötsel och hantering, åtgärder vid sjuklighet eller drifts­störning, samt tillsyn och journalföring finns i Statens jordbruksverks föreskrifter om odling av fisk.

Livsmedelslagstiftningen gäller alla företag som producerar, säljer eller skänker bort livsmedel och tar sikte på alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributions­kedjan, dvs. hela livsmedelskedjan. Lagstiftningen följer av både nationella och EU-bestämmelser och syftar till att garantera livsmedelssäkerheten och att konsumenterna ska kunna lita på att märkningen av varorna är riktig.

I EU:s förordning om livsmedelssäkerhet finns allmänna hygienregler för livsmedels­företag och i EU:s förordning om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung finns särskilda regler om bl.a. fisk, musslor och ostron. Den som producerar livsmedel ska registreras som primärproducent hos Livsmedels­verket. Om du är primärproducent av ekologiska produkter ska du istället göra din anmälan hos Jordbruksverket. Fiske, odling och insamling av levande fiskeriprodukter inklusive slakt och rensning av fisk är exempel på primärproduktion.

Foderlagstiftningen gäller för vattenbrukare som utfordrar livsmedelsproducerande djur, s.k. foderföretagare. Foderföretagare är skyldiga att följa de särskilda regler som gäller för foder och foderhygien. I princip innebär det att alla vattenbrukare som föder upp fisk behöver registrera sin anläggning som en foderanläggning i primärproduktion hos länsstyrelsen. Alla anläggningar som vattenbrukaren ansvarar för och som är verksamma i något steg i produktionen, bearbetningen, lagringen, transporten eller distributionen av foder ska registreras hos länsstyrelsen senast 15 dagar innan verksamheten påbörjas. Även ändringar ska anmälas senast 15 dagar efter det ändringen har genomförts.

Om foderföretagaren tillverkar foder eller släpper ut foder på marknaden behöver verksamheten även godkännas av Jordbruksverket innan den sätts igång. Den som bedriver handel av foder med små mängder till lokala jordbruksföretag för användning inom dessa jordbruksföretag kan vara undantagna från kravet på registrering.

Fiskelagen reglerar fisket och rätten till fiske i Sverige. Den berör även regler för utsättning och flyttning av fisk i naturen. Det lagen säger om fisk gäller också för vattenlevande blötdjur och kräftor.

Bestämmelser om utsättning och förflyttning av vattenlevande djur i naturen finns i Havs- och vatten­myndighetens föreskrifter om att sätta ut eller flytta fisk i naturen.

För aktörer som definieras som producenter för fiskeredskap finns ett aktörsregister hos Naturvårdsverket. En producent är själv ansvarig för att anmäla sig till detta register och vara ansluten till en så kallad producentansvarsorganisation.

Vem räknas som producent för fiskeredskap?

Ett företag räknas som en producent om de som yrkesmässig aktör:

  • för in fiskeredskap till Sverige genom att köpa från en utländsk aktör och sedan säljer vidare redskapen
  • om de själva tillverkar fiskeredskap i Sverige och säljer vidare till andra företag eller en slutkonsument

Om aktören däremot köper samtliga av sina redskap som de har i sin verksamhet, och som ingår i producentansvaret, av en aktör som redan är producent i Sverige så behöver de inte ta producentansvar. Det är bara den första svenska aktören i distributionskedjan som blir producent eftersom bestämmelserna gäller den som för första gången i Sverige tillverkar eller för in fiskeredskap som innehåller plast.

Vilka redskap ingår i producentansvaret?

De här vattenbruksredskapen ingår i producentansvaret

  • Redskap som innehåller plast som används inom fiske eller vattenbruk för att lokalisera, fånga eller föda upp marina eller limniska biologiska resurser. Även fiskeredskap av plast som flyter på ytan räknas in.
  • Det kan också handla om fiskeredskap som används i begränsad omfattning, exempelvis under en begränsad period eller under transport mellan olika verksamheter och anläggningar.
  • Även delar av utrustningen i odlingskassar, longline-system, odlingsbassänger och tankar kan omfattas, som exempelvis vissa tunnor, korgar och håvar, linor, jiggar, flottörer, och konstgjorda beten, rep, fiskespön och rullar.

De här vattenbruksredskapen ingår inte

  • Föremål eller redskap som används inom verksamheten, men som inte har primärt syfte att lokalisera, fånga eller föda upp marina eller limniska biologiska resurser i vatten omfattas inte av producentansvaret. Exempel på sådana produkter är flytvästar, vadarbyxor och båtar inklusive båtutrustning som förtöjningslinor.
  • Fiskeredskap som utgörs av elutrustning omfattas bara om elutrustningen enkelt kan avlägsnas. Sådana fiskeredskap kan däremot omfattas av producentansvaret för elutrustning.

Vad behöver en producent göra?

Företag med producentansvar benämns som producenter och har vissa skyldigheter. Om en aktör bedömer att dess företag omfattas av producentansvaret behöver de:

  • Anmäla sig som fiskeredskapsproducent genom att logga in i Naturvårdsverkets e-tjänst för producentansvar.
  • Välj producentansvar för fiskeredskap. Fyll i och kontrollera företagsuppgifterna och intyga att uppgifterna stämmer.
  • Anlita en producentansvarsorganisation (PRO). Producentorganisationen för fiskeredskap är Fiskekretsen AB.
  • Varje år, senast den 31 mars, rapportera till Naturvårdsverket via deras e-tjänst. Det som ska rapporteras är den totala vikten av de fiskeredskap innehållande plast som ert företag har tillhandahållit på den svenska marknaden under närmast föregående kalenderår.

Välkommen att kontakta Naturvårdsverket vid frågor!

 

Senast uppdaterad:
Skriv ut

Lorem ipsum dolor sit amet congue ultrices vivamus pharetra.
Mauris gravida hac adipiscing odio pulvinar porta morbi curabitur
euismod.