Smittskydd och djurskydd
För att hantera allvarliga smittsamma djursjukdomar och uppnå en god djurhälsa måste vi arbeta både förebyggande och med bekämpning när en smitta uppkommer. Det är viktigt för att minska risken att djur och människor blir smittade och allvarligt sjuka. Ett gott djurskydd bidrar också till att djuren håller sig friska. Den som äger, sköter eller hanterar djur ansvarar för att djuren har det bra. I jämförelse med de flesta andra länder har vi i Sverige strängare djurskyddskrav för att säkra att djurens behov tillgodoses.
Smittskydd
I Sverige arbetar vi förebyggande i den mån det går för att uppnå en god djurhälsa. Detta gör att risken för att djuren lider och för att människor blir smittade av djur eller livsmedel minskar. En bra djurhälsa främjar även produktionen och underlättar våra möjligheter att sälja djur och produkter till andra länder. Smittskyddet i Sverige är gott och få allvarliga djursjukdomar påvisas i våra odlingar.
De flesta smittor som påvisas i vattenbruket går att behandla eller är av en mindra allvarllig karaktär. Vissa smittsamma djursjukdomar skan dock få allvarliga konsekvenser för djurägare och för samhället. Det handlar delvis om sjukdomar som alla EU-länder är skyldiga att bekämpa. Men det handlar också om sjukdomar som vi i Sverige själva har valt att bekämpa. För dessa sjukdomar är djurhållare, veterinärer med flera skyldiga att göra vissa åtgärder för att förebygga smitta och agera på ett visst sätt om man upptäcker smitta.
Ett utbrott av en allvarlig smittsam djursjukdom kan vara ett hot både mot människors och djurs hälsa och medföra stora ekonomiska förluster både för djurägare och för samhället i stort, därför har staten stora befogenheter att bekämpa sådana sjukdomar.
De flesta av de allvarliga smittsamma djursjukdomarna omfattas av epizootilagen. Det är en nationell lag som omfattar sjukdomar som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medföra stora ekonomiska förluster för samhället.
Smittor, hygien och biosäkerhet
En smitta kan orsakas av bakterier, virus eller parasiter, och ge upphov till infektioner eller sjukdomar hos djur eller människor. All smitta orsakar dock inte sjukdom hos den som blir smittad men den som bär på en smitta kan
- sprida smittan vidare till andra djur eller människor
- senare bli sjuk och få symtom.
Olika faktorer som till exempel stress eller nedsatt immunförsvar kan bidra till att djuret blir sjukt.
Ditt ansvar som djurägare handlar bland annat om allt från dagliga skötsel- och hygienrutiner, rutiner vid inköp av djur, och bekämpning av skadedjur till var och hur anläggningar är byggda. Det är viktigt för djurvälfärden och ekonomin både i din anläggning och i landet i stort att du håller dina djur friska och att smitta inte sprids till andra djur.
Jordbruksverkets samverkar med andra myndigheter
Jordbruksverket är ansvarig för regler och delvis kontroller inom smittskyddet och djurskyddet för djur inom vattenbruket. När det kommer till djurhälsan hos vattenlevandedjur som lever i det vilda så delas ansvaret med Havs- och vattenmyndigheten. Då vattenbruksdjur ofta kommer i kontakt med vilda djur i sin omgivning så är det viktigt att myndigheterna samverkar och vidtar åtgärder vid behov tillsammans. Vilda vattenlevandedjur omfattas inte av djurskyddslagstiftningen.
Jordbruksverket samverkar också nära med Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA). Detta sker framför allt när det påvisats en smitta på en vattenbruksanläggning. SVA är riskvärderande myndighet vilket betyder att de gör en värdering av risken att smittan sprider sig inom anläggningen och till vilda bestånd utanför anläggningen. SVA bidrar också när nya regler tas fram eller det behövs veterinärexpertis i andra sammanhang.
Djurskydd
Det som sätter ramarna för hur man får hålla och använda djur i Sverige bestäms av Sveriges riksdag i den svenska djurskyddslagen. I förarbetena till lagen kan man läsa mer om vilka avvägningar som är gjorda och hur man motiverat att djur får användas på olika sätt. Mer detaljerade regler för hur djur ska hållas och skötas finns i djurskyddsförordningen som beslutas av regeringen och i djurskyddsföreskrifterna som beslutas av oss på Jordbruksverket.
Djurskyddslagstiftningen är tänkt att förebygga att djur far illa. Den beskriver hur den som håller, sköter eller hanterar djur ska göra så att djuren mår både fysiskt och psykiskt bra. Det är den som äger eller tar hand om djuren som ansvarar för att djuren har det bra. I Sverige ska alla djur behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.
I Sverige lägger vi också stor vikt vid att djuren som vi håller ska ha möjlighet att bete sig naturligt. Med detta menas inte att djuren ska kunna utföra alla beteenden som de gör i naturen, men att de ska kunna utföra sådana som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande.
Alla djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att deras välfärd främjas. Djur har olika behov och det finns mer detaljerade regler för hur olika djur ska skötas, hur deras miljö ska vara och hur de ska transporteras. Reglerna visar på vad som är den lägsta nivån av djurskydd som bedöms som ett gott djurskydd, många djurägare ger dock sina djur en bättre djurvälfärd på olika sätt.
Djurskyddet i Sverige (jordbruksverket) Länk till annan webbplats.