Landbaserat vattenbruk

Recirkulerande vattenbruk​

Recirkulerande vattenbruk (Recirculating Aquaculture Systems - RAS) innebär att man återanvänder odlingsvattnet. Recirkulerande vattenbruk är landbaserade och kan med fördel användas där förutsättningarna för kassodling saknas. Det kan bero på vattenbrist eller på att närmiljön inte tål ytterligare näringsbelastning. I Sverige används tekniken framförallt vid sättfiskanläggningar och på odlingar med ostron, abborre, gös, tilapia, ål och regnbåge.

Recirkulerande system är en teknikintensiv metod för att odla t.ex. fisk och kräver högt tekniskt kunnande både avseende teknik och vattenkemi. Vatten pumpas runt i odlingen och passerar genom mekaniska och biologiska filter så att partiklar och lösta näringsämnen tas upp innan vattnet åter kan användas i odlingen efter luftning och syresättning. Endast 5-10 procent (eller mindre) av vattnet i systemet byts ut dagligen.

Vattenförlusten i recirkulerande system beror dels på avdunstning av vatten och dels på att man förlorar lite vatten när man avskiljer det slam som ansamlas i vattenreningen. Det är alltså inte så att man medvetet tappar ur tjänligt vatten ur systemet, utan man behöver ersätta det vatten som förloras "ofrivilligt". Allt vatten i systemet renas flera gånger per dag, hur ofta beror på hur stort system man har, reningskapaciteten, och vilken art man odlar.

Vattnet i odlingen renas alltså i princip på samma sätt som vid ett kommunalt reningsverk. Tekniken är relativt kostsam och kräver ständig passning men har sina fördelar då den kan användas nästan var som helst och för alla odlingsbara arter.

Akvaponi – kretsloppsodling

I en akvaponi (kretsloppsodling) kombineras fiskodling med växtodling. Näringsrikt vatten från fisktankar pumpas till växthus eller växtbäddar där växterna tar upp näring ur vattnet, som sedan kan återanvändas i fiskodlingen. En stor fördel med denna metod är att både partikulärt material och näringsämnen tas upp av växterna. Det enda vatten som försvinner från odlingen är det som växterna tar upp och det som dunstar från tankarna. Alternativt kan en recirkulerande odling kombineras med en växtodlingsdel, så att viss vattenrening sker av det vatten som kommer tillbaka från växtodlingsdelen av anläggningen.

I Sverige finns idag få akvaponier i bruk, men det finns en betydande utvecklingspotential och många intresserade entreprenörer. I vissa fall kombinerar man akvaponi med att använda spillvärme från någon form av industriell verksamhet som till exempel pappersindustri. Värmen används framförallt för att värma växthusen men kan även användas för att höja vattentemperaturen i fiskodlingen och därmed öka produktionen eller göra det möjligt att odla mer värmekrävande arter. Vid akvaponi med växthus ger näringen från ett kilo fisk cirka 10 kilo grönsaker

Biofloc - renade system

Biofloc innebär odling i dammar eller kar där vattnet endast cirkuleras genom paddelhjul eller genom att luft blåses ner i vattnet. Vattnet i odlingsdammen innehåller näringsämnen från foderspill och fekalier, vilket är en mycket lämplig mix att låta mikroorganismer leva i och växa av. Fisk och skaldjur äter i sin tur av mikroorganismerna, vilket innebär att det med denna teknik återskapas nytt foder genom att fotosyntes och bakterietillväxt förbrukar näringsämnen från odlingen. Alger, mikroskopiska svampar och bakterier bildar aggregat tillsammans med kiselalger, fekalier, delvis förmultnade döda organismer och ryggradslösa djur och det är dessa aggregat som fisk, kräftor eller räkor sedan lever av.

Biofloc tekniken passar bäst i tropiska klimat eller där man har gott om billig värme, t.ex. spillvärme. Fördelen med tekniken är att den är billig och att den bygger på odling i grävda dammar med botten täckt av plast eller odlingskar. För att få bra tillväxt i odling av denna typ bör vattentemperaturen ligga på cirka 30-34 grader. Inget vatten byts ut. Det finns exempel där man odlat fisk i samma vatten i 12 år utan att behöva använda sig av några kemikalier. Nackdelen är förstås det stora behovet av värmeenergi men även att det går åt en viss mängd energi för att blåsa luft i vattnet så att cirkulation uppstår och att så att aggregaten bildas.