Röding (Salvelinus alpinus)

Röding förekommer främst i artfattiga vatten som är belägna över högsta kustlinjen, den nivån som havet nådde efter senaste istiden. Är sjöarna riktigt djupa kan röding förekomma naturligt även längre söderut, som t.ex. i Vättern och betraktas då som en glacialrelikt eller istidsrelikt. Rödingen förekommer i både rinnande vatten och sjöar. Den är känslig för konkurrens och för rovfiskar.

Arten kräver kallt vatten och därför startades odlingar huvudsakligen i de norra delarna av landet.

Att odla röding

Odling av röding som matfisk påbörjades i Sverige under mitten av 1980-talet. Produktionen var relativt konstant från slutet av 1990-talet till slutet på 2000-talet (runt blygsamma 500 - 800 ton per år), men har sedan 2010 ökat och nu produceras nästan 2000 ton röding per år.

I Sverige odlas röding uteslutande i kassar medan den i andra länder även odlas i recirkulerande system. Huvuddelen av produktionen är idag förlagd till Jämtlands och Västerbottens län och domineras av ett fåtal aktörer, men fler odlare är på v äg att etablera sig i de nordliga länen.

Vattenmagasin (kraftvatten-dammar) har pekats ut som lämpliga lokaler för odling då vattnet där har låga halter av näringsämnen. Röding är förhållandevis enkel att odla förutsatt att den hålls i en vattentemperatur som inte annat än tillfälligt överstiger 15 grader. Produktionen i Sverige används främst till matfisk men även som sättfisk för sportfisket.

Röding anses som en mycket nyttig fisk på grund av det höga innehållet av fleromättade fettsyror, det vill säga Omega 3-fetter. Röding kan behöva marknadsföras tydligare då den ofta påminner om sin släkting lax och därmed kan prisbilden påverkas negativt av konkurrens.